Fritt översatt från Holländska av Ulf Mohlin/material hämtat på www.natuurinformatie.nl

Strandduner skapas av vind och vatten som sedan bryter ned dom igen. Ibland försvinner mer sand än vad som kommer tillbaka, en negativ sandbalans.
Sedan 1979 kompenserar Rijkswaterstaat kusterna med att spruta upp sand längs med kusterna. Sedan 1990 är detta det viktigaste försvaret mot stranderosion , och sedan 1993 lägger man även mycket sand som en skyddsbarriär under vattnet en bit ifrån stranden.


Sandåttervinning används för att strand dunerna skall behållas och för att minska den negativa sandbalansen.
Genom att även bredda stränderna förbättrar man skyddet av bakomliggande brink.

Sanden hämtas på platser som oftast ligger ett par kilometer ut i vattnet.
Även strand som blir över vid nybyggnationer används. Mellan 1990 och 2000 reparerades stränder med ca 7 miljoner kubik meter sand årligen.
Detta behöver ökas pga att vattennivån höjs.

Uppsugna bottendjur
Sanden hämtas på ett djup av ca 20 mm. Med sanden kommer bottenlevande djur med så det blir en festmåltid för fåglarna längs kusten. Kustförsvaret på ön Texel.

På ön Texel användes 1979 strandåtervinningsmetoden för första gången plats.
1993 gjorde man den första undervattens återvinningen av sand.
Detta vid Terschelling kusten . Man dumpade två miljon kubik meter sand en bit utanför kusten på ett 6 meters djup. Denna metod har tidigare använts i USA och Australien med framgång. Detta bromsade erosionen och gjorde även att stränderna återhämtade sig. Denna metoden används nu regelbundet längs kusterna i Holland.